Det har varit en jobbig tid specielt då min mamma & pappa skilde sig, dom personerna som betyder mest för mig, så var det otroligt tungt, försökte väl bita ihop och lee, men bröt oftast ihop och inte orkade stå och kämpa eller hoppas att min familj skulle bli hel igen, tros i det hela bode jag jämt hos mamma, väldigt sällan hos min pappa, det var en jobbig press för varanan helg då jag fick träffa honom så tog jag vara på varje minut som gick med honom, satt vid hans knä,höll hans hand(jag var 10 år) så jag har nog alltid varit pappas lilla flicka. 

 

 

Varför jag skriver detta, vet ej, inte för att andra ska läsa, utan för jag hade det riktigt tufft den tiden och är nu idag 21år, så ungefär 11år sen då mina föräldrar skildes. så än idag känns det tufft ibland. specielt att inte ha sin pappa så himlar nära som man hade önskat sig men tacksam att mamma har funnits här för mig då min pappa inte har kunnat.